Denna eftermiddag i Tha Chocolatie Town regnade det och hela staden var ofuktig. Djupt inne i den bleka och jättefärgade skogen Tha Moffieskogen studsade en än gång Whindie PuhhfHuhhf ner från den enorma kullen som var jätte liten.

Tråkigt nog stannade hon inte där vi andra ville att hon skulle stanna,

nej självklart "flög" hon in i den gamla fula trädkojan.

- Hee....

Doedhi visste vad vi hade att vänta oss,

något vi brukar vägra att inse annars.

Och som vi förväntat oss så flög något ut från trädkojan också,

det var den sura gubben Charlotta.

Oklok som en som nyss slagit i huvudet var ju Whindie bara tvungen att öppna munnen.

– Jag har hittat din nerpissade och mögliga potta,

dumma, fula och bajsnödiga Charlotta!

Charlotta log ilsket så att mungiporna gick nedåt.

Hon var så ilsken så hennes gröna huvud färgade sig grönt, och sedan smällde hon igen

den redan stängda dörren så att dom trasiga plankorna gick sönder.

– Vad ska ni här och göra egentligen?

En häxa som tror att hon är en fiskmås, en korkad flicka som inbillar sig att hon är en prinsessa och en rockstjärna som kan utöva svartmagi?

- Du har mindre rätt en vi att vara här!

vräkte Doedhi fram, nu var hon också ilsken.

- JAG BOR HÄR!

- Jag är prinsessa så jag bestämmer mer en vad du gör!

- Du är inte en prinsessa!

- Jo!

- NEJ!

Charlottas goda ilskenhet vann tillslut det slaget, det berodde mest på att Doedhi ramlade omkull. Och anledningen till varför Doedhi ramlade omkull var för att Whindie ännu en gång studsade ner från kullen. Och anledningen till varför Whindie ännu en gång studsade ner från kullen är att hon tror hon är en fiskmås. Och anledningen till varför Whindie tror att hon är en fiskmås är att hon var en dålig häxa en gång i tiden.

Både Charlotta och Lhiee kollade konstigt på dom två människorna som låg ner på det fuktiga gräset som var snustorrt.

- HUR KLUMPIG FÅR MAN VARA PÅ EN SKALA MELLAN ETT OCH TIO?

Nu var Doedhi verkligen förbannad. Whindie fortsatte att vara en blåst nolla.

- Hur långt tid är det egentligen kvar tills den där uppblåsta idioten blir sig själv igen?

Lhiee lutade sig över Charlotta, kollade klockan som var en minut i fyra.

- Du får stå ut i en hel minut till Doe.

- ÅÅÅH. Idioter hela högen!

- Det är inte jag som ligger ner.

- JAG ÄR PRINSESSA SÅ JAG BESTÄMMER VEM SOM LIGGER ELLER INTE, OCH DU GÖR DET.

- Det tror….

Längre han inte Lhiee innan Whindie slöt sina händer runt hennes ben, tog kraft och ryckte till. Lhiee föll till marken, och snabbt som attan reste sig Doedhi.

- Vem är det nu som ligger ner?

Doedhi verkade stolt över sig själv, Lhiee var inte lika stolt över henne.

Klockan blev tillslut fyra och Whindie blev normal.

Ni förstår, Whindie PuhhfHuhhf tror att hon är en fiskmås mellan tre och fyra på torsdagar.

Detta var förstås på den tiden Whindie trodde det, Doedhi var en idiot och Lhiee var en rockstjärna. Så har det förstås inte alltid varit, och vi kan ju inte börja här.

Så nu ska vi se hur allting började. Hur allting var när Whindie var en häxa, Doedhi var en idiot och Lhiee endast var en svartmagiker.

------- ----- -- -- -- - - -- - - -- - - -
- -- - - -- - - - -- - - -- - - - -- - - -
Ödlan i Ödleviken steppar fram på de stora stenarna, medan det jättelätta regnet faller från skyn. Fiskmåsen stirra stint på den lilla steppande ödlan. Fiskmåsen dyker och försöker ta ödlan men ödlan steppar för fort och hamnar i gräsandens revir dit vågar inte fiskmåsen gå. Den fortfarande steppande ödlan tittar retfullt på fiskmåsen som hoppar från sida till sida på andra sidan av gränsen. Bakom den dansande ödlan stod en gräsand med röda ögon. Fiskmåsen flydde för livet men gräsänder äter bara gräs så ödlan kunde steppa fritt på gräsandens revir. Hihi...

// EBBAN EBIUS

I ett mörker av oförståelse vadar vi runt i frågor, och söker ständigt svar. Allt kretsar runt som en orkan, allt för att få reda på en ursprungstanke. En för varje människa, i en ordning. Det far omkring TV, hundar, krokodiler och mitt i det en jämförelse av Team Jacob. Allting för att hitta en professor som både är människa, och djur samt inte ett djur. Går igenom förvirring, ingen har rätt. Elakheter kastas ut, men bara av avsändaren och inte den dömda.  Det blir tal om en bil som gått sönder. KAKO rycker in och räddar dagen med en krokodil, ett fiskespö och skosnören. Sedan bryter förvirringen ut igen av en atmosfär av oförståelse, och vi kastas ut i rymden där något står på tok. Tuggummi. Bok. Förstoringsglas. Hatt. Ska vi kunna rädda den mystiska rymdstenen? Snackar teori om fjortisflickor och slutar bry sig. Från rymden till skogen, men på vägen dit splittras vi och delas upp. 2 mot 3, är det jämt? KAKO och Ebius vandrar för sig själva med en tärning, en kartong och en lampa. Men smartheads som vi är hittar vi nog hem. Bort från förvirring och oförståelse. 5 kapitel från vår första uppgift. Allting för en ursprungstanke. Allt för dig Remus Lupin♥

// KAKO

Jag är tavla, jag ser varje steg du tar, jag lever överallt jag är ett porträtt, en tavla med bara färger eller en barnteckning, finns i varje affisch. Jag ser allt du gör så akta dig för det är jag som är spionen Violina. Mohahahaha. // Ebban Ebius X)